Utmaning 28

”Din cancerdiagnos har du själv rökt dig till”, sa min dotter och ryckte på axlarna när jag berättat för henne vad läkaren sagt till mig tidigare på dagen. Jag kunde inte begripa hur hon kunde vara så kall mitt i all min oro. Jag kände ett behov av att försvara mig mot hennes hårda ord. Men jag kunde inte. Jag orkade inte bryta ihop inför henne så jag lämnade henne i köket. Jag tog min tillflykt till badrummet där jag spolade upp ett bad åt mig. Läkaren hade sagt till mig att jag borde sluta röka men att det egentligen inte spelade någon roll. Det var för sent att göra något åt min tumör och att jag bara har döden framför mig. Det var dags för mig att avsluta mina affärer och lämna min dotter åt sitt öde. Förhoppningsvis har hon lärt sig något och håller sig borta från alla typer av droger.