Gnistrande blåvit orörd snö i vackra formationer skapade av naturen. Snöflingor singlar ner från himlen och lägger sig på drivorna på marken. Det ger ett luddigt och mjukt synintryck och endast för att jag varit där ute och känt på allt det vita kan jag förstå hur kallt och förödande snön är. Att vara fast där ute i snön utan att ta sig in till värmen skulle innebära en iskall död.
För att hindra iskylan att komma in i mitt vardagsrum tänder jag ett vitt, långt stearinljus i en låg ljusstake i mässing. Jag dra tändstickan mot tändplånet och stickan tar eld med ett sprakande. Jag för stickan mot ljusets veke och låter de mötas. Ljuset sprider ett varmt sken och lågorna kastar skuggor över de vita väggarna och jag sitter som hypnotiserad. Jag sitter så länge att jag slutar se omgivningen och istället börjar samtala med min egen själ.
onsdag 14 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar