Utmaning 20

Helenas tornrum är hennes favoritplats inte bara i hemmet utan i hela världen. Hon har satt upp sin mormors gamla spetsar i fönstren. De täcker rutorna och räcker ner till golvet. De kan dras isär till ett tunt streck eller dras ut till luftiga, ljusa heltäckande spetsar.

Hon hade måttbestämt ett stort skribord som följde väggens kanter utan att ta allt för stor plats. Mittemot hade hon ställt sin mormors gamla karmstol och ett pelarbord intill där hon ställt en fruktskål. De första veckorna hade hon burit upp färsk frukt och fyllt skålen med flera gånger i veckan. Nu var skålen fylld med papperslappar med anteckningar med idéer. Ofta drog hon karmstolen till fönstren åt väster och såg ut över bygden nedanför. Hon älskade att sitta där och bara finnas. Hennes hjärna berättade för henne om vad människor i sina bilar gjorde och vart de var på väg. Ofta hade de hemligheter för sina nära och kära men hon fick alltid komma in i deras innersta hemliga vrår.

Hennes vänner frågade ofta hur hon haft råd med alltsammans. Hon log och pratade bort det, ville inte prata om pengar och framför allt inte var hon fått tag i dem.