Utmaning 5

Igår klev jag som vanligt upp tillsammans med resten av min familj. Min man och jag hjälptes åt att få iväg sonen till dagis. Det är en kamp varje morgon och vi behöver vara två för att inte den ena ska bli vansinnig på hela situationen. Det är tur att vi kan avlösa varandra när det blir för kämpigt.

När maken och sonen lämnat hemmet med destination dagis och jobb hade jag några minuter på mig att kasta mig i duschen, i med lite frukost och sedan själv kasta mig i bilen. Jag har en stående tid hos min psykolog varje måndag morgon. Jag går dit för att sortera mina tankar. Ibland måste jag helt enkelt få hjälp att ordna upp det jag har i skallen.

Efter det gick jag den långa vägen hem. Jag halkade mig fram till det lilla antikvariatet på Söder och gick in. Jag gick in och smög mig fram till min favoritavdelning. Jag tycker om att vara ensam bland alla gamla böcker och då är det lättare att den frågvise ägaren inte ser när jag kommer. Jag blir ändå tvungen att prata med honom när jag går ut och om jag skulle handla något.

Jag läste ryggarna och kände kraften från andra människors texter flyta genom mina fingertoppar in i mitt blod och ta sig hela vägen till mitt hjärta. Det är nästan något erotiskt över alla bokryggar i raka rader med texter, ord, meningar, tankar och känslor som står där och bara väntar på att någon ska ta hem dem och läsa dem.

Om jag hade en släpvagn eller i alla fall en skottkärra skulle jag köpa dem allihop. Jag har svårt att slita mig från dem när jag går vidare, rad för rad tills jag hittar den. Ett nästan oläst exemplar av den första utgåvan av Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Jag öppnade försiktigt pärmen för att se om det stod något på första sidan och den var helt blank. Jag tog ner ett par andra böcker från hyllorna intill och lade Nils Holgersson mellan de två andra. Därefter gick jag fram till kassan och bad att få betala dem. Precis som jag tänkt mig så tog lästa han bara på de små prislapparna han satt på baksidan av böckerna utan att bry sig om titlar eller upplagor. Hela tiden pratade han om fru Gustafsson i samma trapphus som hans lägenhet och om vaktmästaren och om Sture Johansson som hade blivit lämnad av sin fru för bankdirektör Andreus. Det kändes som att jag hade hamnat i en pilsnerfilm från 1940-talet och så fort han jag hade betalt mina böcker lämnade jag antikvariatet och fortsatte min väg hem. Förra gången jag hade hittat ett kap på antikvariatet höjde ägaren priset och sa att den varit felmärkt. Jag tycker inte om att bli lurad.

Där hemma hade jag hundra saker att göra innan sonen skulle hämtas på dagis igen. Vi får bara ha hon där 15 timmar i veckan eftersom jag är arbetslös, eller för tillfälligt till arbetsmarknadens förfogande som man kan vitsa till det ifall man inte är helt tillfredställd med att vara utan jobb. Jag slängde i en tvätt i maskinen och efter satte jag försiktigt boken i bokhyllan. Jag ägnade en dryg timme till åt att städa, plocka och vika tvätt innan jag hämtade sonen på dagis.

Sonen och jag lekte med alla hans leksaker tills han pappa kom hem och vi hjälptes åt att laga mat, leka lite till och sen stoppa ungen i säng. Sedan somnade jag i soffan, precis som alla andra kvällar de senaste åren.