Utmaning 27

Kära Thomas,

Jag borde inte ha tagit med mig min älskare till ditt och Tinas bröllop. Jag borde ha respekterat att du inte ville träffa min nya livskamrat och lämnat honom hemma så som din far gjorde. Men eftersom jag tog med mig honom borde jag ha sett till att han skötte sig. Jag är ledsen att jag drogs med i mina känslor och lät mig svepas med i hans galna upptåg.

Jag hoppas att du i kan finna i ditt hjärta en möjlighet att förlåta mig och låta mig vara en del av ditt liv igen.

Fårlåt mig,

~ mamma

Utmaning 26

Helena körde bilen till tågstationen och hämtade en bagagevagn. Det hade blivit några resväskor och en stor bag fast hon tänkt att bara det viktigaste fick följa med. Hon hade till sin stora förvåning upptäckt att hon blivit fäst vid sina saker under tiden i huset. Mycket hade hon lämnat åt sitt öde. Hon hade gett Sofia fullmakt att sälja huset innan hon reste. Sofia hade varit helt förkrossad så klart men det struntade Helena i. Trots att hon var jagad av ett gäng hänsynslösa galningar kände hon att hon skulle klara av det. Hon var en överlevare och hon skulle skapa sig ett nytt liv igen.

Utmaning 25

Jag hatar det lilla liv som växer i min mage. Det är inte livets fel på något vis. Jag är fullkomligt medveten om att det inte har bett om att få ligga i min mage och växa. Jag kan inte glädjas åt att känna rörelser och sparkar. Jag betraktar den som en parasit som lever på mig. Den äter mitt blod, min mat och den andas den luft som jag andas. Allt jag gör drabbar den och min skuld är enorm. Jag tänker på alla glas vin, alla lakritsshots, alla cigaretter både lagliga och olagliga som jag har dragit i mig medan den har legat där och försökt skapa sig ett drägligt liv. Jag är inte gjord för att ha små liv som växer i min mage. Jag är gjord för att festa, supa och knulla med alla som är intresserade. I mitt ytliga liv finns ingen plats för blöjor och nattvak. I mitt liv finns inte plats för villkorslös kärlek och enormt ansvar. Jag klarar inte av att låta det här fortsätta.

Utmaning 24

Min svenskalärare i sjuan sa att jag hade fantasi nog att sätta mig in i situationer som jag inte själv levt.

Min man säger att jag skriver levande och på ett sätt som gör att han vill läsa vidare, veta mera och se vad som händer.

Utmaning 23

”Är det där en kompis till dig?”, frågade Tina sin nyblivne make. Thomas skakade på huvudet. ”Jag trodde att det var någon på din sida”, svarade han. De betraktade personen i fråga. En man i deras ålder, han hade varit snyggt klädd men som blivit alldeles för överförfriskad och just nu ägnade sig åt att strippa på bardisken. ”Vem ska stoppa honom innan han tar av sig för mycket?”, Tina var bekymrad. Hon kände sig inte helt bekväm i situationen och tydligen gjorde inte Thomas det heller. ”Du får fråga fina vänner vem som tagit med honom så kollar jag med mina”, föreslog Thomas. Tina nickade och de skildes åt för att undersöka saken. Under tiden åkte mannens byxor av och gjorde obscena rörelser med underkroppen. Tina blev förskräckt när hon såg sin mormor stå nära honom och se lystet på hans kropp. Tinas mormor hade alltid tyckt om sprit och nu sedan hon börjat tappa minnet hade hennes drickande gått för långt. Hon lokaliserade sin mamma och tecknade över hela festlokalen att det var dags för mormor att åka hem. Det tog en god stund för hennes mamma att förstå vad Tina menade men tillslut verkade det som att budskapet hade gått fram och mamma styrde stegen mot baren. Tina frågade lite diskret alla hon passerade om de kände mannen på bardisken men ingen tog på sig ansvaret för honom.

När hon hade frågat alla inom synhåll försökte hon hitta igen Thomas igen men han var som bortblåst och den strippande mannen hade försvunnit från bardisken. Hon drog en lättnadens suck men det var för tidigt. Hon kände händer på sin kropp från någon som glidit sig upp bakom henne. Hon vände sig om och skulle ge sin make en kyss men där stod den nakna mannen. Han omfamnade henne och han var stark. Hon märkte att han inte alls var särkilt berusad och hon tog sig inte loss. Han delvis bar henne till dansgolvet och för en utomstående såg det nog ut som att hon ägnade sig åt att dansa med en nästintill naken man på sin bröllopsdag. I ögonvrån såg hon att Thomas mamma betraktade henne med en missnöjd min. Där fick hon vatten på sin kvarn, tänkte Tina och gjorde en oväntad rörelse åt vänster samtidigt som hon sjönk ihop och tog sig lös från mannens armar. Hon skyndade sig därifrån och fick äntligen syn på Thomas. Nu tänkte hon inte lämna hans sida. Hon berättade för honom om hennes ofrivilliga dans och medan Thomas gick mot mannen för att kasta ut honom eftersom han inte heller hittat någon som kände honom drog mannen upp Thomas mamma på dansgolvet. Thomas blev så generad av de oanständiga rörelserna och av att hans mamma följde med i rörelserna att han vände och bestämde sig för att låtsas som ingenting. Han vände och tog med sig Tina därifrån.

Utmaning 22

Kan inte sitta still. Det värker av tristess i benen. Det började som krypningar i fötterna och har nu övergått till ren smärta. Tankarna som virvlar i huvudet och som önskar att det ska bli min tur nu. Jag kan inte sitta still och börjar vandra omkring. Då slutar det att göra ont i benen men krypningarna försvinner inte. Jag står inte ut!

Utmaning 21

Hon gick upp för trappstegen till sitt rum. Sitt tornrum men hon visste att något var fel redan innan hon tagit första steget. Det luktade annorlunda och obekant. Förhoppningsvis berodde det bara på att hon inte varit hemma på ett tag men hon anade att sanningen var värre än så. Sofia ledde henne uppför trappan eftersom hon knutit en sjal över Helenas ögon. Medan Sofia knöt sjalen på plats hade hon fnissat något om en överraskning och Helena hade varit helt oförberedd. Helenas fötter gick nästan på egen hand uppför trappstegen, hon hade gått i den så många gånger att fötterna visste vilka trappsteg som knarrade utan att Helena behövde se dem. Hon visste när hon var uppe och tog det sista steget med samma självklarhet som om hennes ögon sett slutet på trappen. När hon satte ner sin nakna fot på golvet förstod hon först inte vad hon kände. Det var mjukt och lurvigt, inte alls som trägolvets tiljor, och Helena drog upp foten igen. Hon ville inte sätta ner den för vad det där lurviga än var så betydde det knappast något bra. Sofia märkte inte att hon tvekade utan knuffade henne framåt och tillslut blev Helena tvungen att sätta ner foten på det lurviga. Hennes andra fot följde tveksamt efter. Sofia stod bakom henne och tog av ögonbindeln. Helena vågade inte öppna ögonen men kände sig tillslut tvungen. Det första hon såg var ett kamerateam med en stor filmkamera rakt in i ansiktet. Helena försökte se bortom kamera med det var som att hennes ögon blivit förlamade och bara kunde stirra på kameran. Det verkade som att kameramannen förstått att hon drabbats av kameraskräck och han flyttade sig bort från henne. Då såg hon sitt älskade tornrum för första gången och det fanns inte kvar längre.

Det lurviga som hennes fötter stod på var en heltäckningsmatta av modell ryamatta i en skarp apelsinfärgad orange nyans. Väggarna var bruna och gröna och fönstren var täckta av gardiner i samma färg som mattan. Mitt i rummet stod en stor rund säng med massor av kuddar i mitten. Den såg ut som en enorm tårta och skulle lätta rymma åtta personer. Om Helena inte varit så chokad hade hon satt sig med armarna runt knäna och gråtit men nu kunde hon inte få fram ett ord och inte heller någon reaktion. Helt plötsligt blev hon medveten om två vagt välbekanta figurer som satt på en bänk vid de östra fönstren. Hon stirrade på dem kände ilskan komma bubblande. ”Vad i helvete har ni gjort?”, väste hon fram. Rösten höll inte och hon var helt torr i munnen. ”Vad i helvete har ni ställt till med?”, nu var hennes röst starkare och hon blev själv rädd för styrkan och ilskan. Personerna på bänken var inredningsdesigners från en teveproduktion som hon sett någon gång och tyckt gjort ett bra jobb med nöjda kunder. Helena var allt annat än nöjd. Hon struntade i kuddar, tända ljus och annat fluff. Hon ville ha tillbaka sitt kala, vita rum. Hon lyckades få iväg allihopa ut ur huset på mindre än tio minuter. De skulle komma tillbaka nästa dag och återställa alltihopa men hon visste redan att allt var förstört.

Så fort hon blev ensam slet hon bort mattan och letade sig fram till den lösa golvbrädan som låg kvar. Hon sträckte in handen och drog ut lådan som låg därinne i mörkret. Den låg kvar. Hon öppnade den och fick se buntarna med pengar som låg kvar. Hon räknade hastigt igenom dem och det verkade som att allt låg kvar, orört och intakt. Hon drog en lättnadens suck och la tillbaka golvbrädan och mattan. Sedan tog hon med sig lådan nerför trappen. Resten av kvällen och natten ägnade hon sig åt att packa ihop sitt liv.

Nästa morgon när inredarna kom tillbaka berättade hon för dem att de skulle göra om överraskningsmomentet. Hon gav dem nästan äkta förvåning, lycka, glädje och kärlek innan de gav sig iväg igen. Några timmar efter att teamet åkt packade Helena sin bil och lämnade sitt drömhus. Hon ringde mäklaren på vägen bort och några dagar senare låg hennes hus ute på hemnet.se igen. Helena var återigen hemlös och på jakt efter en plats att få leva i trygghet. Men hon hade gjort ett val när hon drog med pengarna från knarksyndikatet. Nu skulle de snart veta hennes riktiga namn och varifrån hon kom. Nu började ett nytt liv och det viktigaste för henne var att skaffa sig ett nytt namn och göra sig av med Helena.

Utmaning 20

Helenas tornrum är hennes favoritplats inte bara i hemmet utan i hela världen. Hon har satt upp sin mormors gamla spetsar i fönstren. De täcker rutorna och räcker ner till golvet. De kan dras isär till ett tunt streck eller dras ut till luftiga, ljusa heltäckande spetsar.

Hon hade måttbestämt ett stort skribord som följde väggens kanter utan att ta allt för stor plats. Mittemot hade hon ställt sin mormors gamla karmstol och ett pelarbord intill där hon ställt en fruktskål. De första veckorna hade hon burit upp färsk frukt och fyllt skålen med flera gånger i veckan. Nu var skålen fylld med papperslappar med anteckningar med idéer. Ofta drog hon karmstolen till fönstren åt väster och såg ut över bygden nedanför. Hon älskade att sitta där och bara finnas. Hennes hjärna berättade för henne om vad människor i sina bilar gjorde och vart de var på väg. Ofta hade de hemligheter för sina nära och kära men hon fick alltid komma in i deras innersta hemliga vrår.

Hennes vänner frågade ofta hur hon haft råd med alltsammans. Hon log och pratade bort det, ville inte prata om pengar och framför allt inte var hon fått tag i dem.

Utmaning 19

Min plånbok används på följande sätt:

1. Välj ut vad du vill köpa, välj noga då det kan fattas pengar till det du verkligen inte behöver.

2. Ta med varan/varorna till kassan och visa dem för den som är anställd av affären för att ta betalt.

3. Kontrollera nonchalant att de tar kort ifall du har räknat fel och måste använda ”nödfalls-kortet” för att undvika en pinsam situation.

4. Vänta på summan du förväntas betala och gör en hastig huvudräkning om hur mycket kontanter som kan finnas.

5. Öppna spännet genom att flytta det uppåt samtidigt som du håller botten av plånboken i ett fast grepp.

6. Vrid plånboken så att sedelfacket blir tillgängligt för en noggrann undersökning.

7. Gå först igenom det första och försökt se om det kan finnas en sedel gömd bland kvitton och andra viktiga lappar.

8. Le mot kassörskan medan du börjar göra en lika noggrann undersökning av det andra facket. Inse att den skrynkliga tjugan på botten inte räcker för att betala dina varor. Plocka fram den och lägg den på disken.

9. Vik ihop plånboken och dra ifrån dragkedjan från myntfacket på framsidan.

10. Häll ut innehållet i myntfacket i handen och försök att bolla plånboken under armen medan du försöker skilja ut mynt från knappar och annat som kan ha hamnat där.

11. Ge kassörskan det du hittar i form av tior, femmor, enkronor och femtioöringar tills beloppet är betalt och du kan ta dina varor och lämna affären.

Utmaning 18

Irma hade planerat att storstäda huset hela dagen men råkade slå upp tidningen medan hon åt frukost och hon blev tvungen att genast rusa iväg för att förköpa sig på Planskolans totala utförsäljnig. Irma fick oväntad hjälp av sin värsta fiende, grannfrun Ellinor som inte sett annonsen men hade bil och gav Irma skjuts. Konsekvensen blev tyvärr att även Ellinor fick nytta av Irmas handlingskraft och fick ta del av denna fantastiska händelse. Samtidigt som Irma och Ellinor försökte att inte hamna i luven på varandra bland perennerna fick Irma oväntat besök av en dammsugarförsäljare men det visste inte hon något om. Hade hon vetat det hade hon ångrat sitt dåraktiga beslut att rusa iväg och köpa plant för dammsugarförsäljaren var ingen annan än hennes sedan länge förlorade bror. Till slut hade Irma bestämt sig och så hade även Ellinor och de kunde packa Ellinors bil full med plantor, buskar, perenner, frön och jord av alla de slag och de kunde återvända hem igen.