Utmaning 37

När jag kommer in genom dörren kommer han springande. Han kastar sig upp i min famna och lägger sina små armar om min nacke. Han trycker sin rosiga varma kind mot min kalla som nyss varit ute och säger ”min mamma” med en röst som är både kärleksfull och stolt. Sen krånglar han sig ner och springer iväg. Ivrig att berätta för alla som hör att hans mamma har kommit. Det handlar inte så mycket om att jag kommit för att hämta honom utan bara om att jag är där. Han längtar inte hem utan kan tänka sig att stanna hela kvällen och natten på dagis. Han älskar sina förskollärare och de andra barnen men mest av alla älskar han sin mamma och sin pappa. Jag älskar att hämta honom och jag önskar att jag kan fortsätta att göra honom stolt över mig.

Utmaning 36

Jag vet inte vart jag är på väg. Jag står vid ett vägskäl där jag kan välja vilken väg som är min framtid men jag vet inte vilken väg som är den rätta. Jag antar att jag inte borde gå bakåt och gå tillbaka till mina gamla polare och allt festande och drogerna. Istället borde jag ta vägen till höger där jag kan ana en rak väg som leder fram till en behaglig framtid med stabilitet och rutiner. Men den till vänster känns mycket mer spännande. Där väntar äventyr och långa resor. Farliga förbindelser och snabba pengar. Så hur ska jag ha det? En trygg eller äventyrlig framtid? Vad är det jag vill ha egentligen. Jag vet vad jag skulle må bra av men det låter så tråkigt.

Utmaning 35

Tina hade befarat den här dagen eftersom hon visste att hon skulle ta tillbaka honom. Hon förbannade sin egen mesighet men kunde inte göra annat. Därför hade hon önskat att Thomas aldrig hade berättat för henne om sin otrohet så att hon kunde fortsätta att låtsas som att hon inte visste något om den. Men nu hamnade allt i ett annat läge. Han skulle bara få en chans annars skulle hon bli sin mamma och hon kunde inte stå ut med det.

Utmaning 34

Skriv om att få en chans som kommer att försvinna om en kort stund om du inte tar den NU.
Jag behöver lite mera tid för att få till den här.

Utmaning 33

Jag har tappat bort mina nycklar. Jag kan inte hitta dem. Jag är säker på att jag hängde upp dem i nyckelskåpet där de ska hänga men nu kan jag inte hitta dem. Var kan de ha tagit vägen? Jag har letat överallt men jag kan inte hitta dem. Det handlar om en nyckelknippa med nyckeln till min lägenhet, släktens sommarhus, jobbet, morsans lägenhet, farsans hus och Eriks lägenhet. Av alla nycklar som sitter på den där nyckelknippan kan jag skaffa tillbaka alla utom den till Eriks lägenhet. I första hand därför att han inte vet att jag har den, i andra hand för att han gjorde slut med mig för två veckor sedan.

Hur kunde han göra slut med mig? Det var ju jag som skulle göra slut med honom när så fort jag tröttnat på honom. Det var inte mening att jag skulle bli kär i honom och älska att vara nära honom. Nu har jag inte längre någon rätt att vara nära honom och andra tjejer kan ta min plats vid hans sida, min plats i hans vattensäng, min plats vid hans köksbord. Jag behöver ha min plats tillbaka och utan nyckeln till hans lägenhet vet jag inte hur det ska gå till.

Varje dag sedan han hade sagt ”vi fungerar inte längre” gick hon till hans lägenhet på lunchen och kontrollerade att ingen ny tjej hade tagit hennes plats. Hittills hade det inte funnits några spår efter någon tjej på besök. Men hon kunde inte vara säker på att det skulle fortsätta så. Hon lämnat alltid kvar något som skulle påminna honom om henne när han kom hem. Lite parfym på kudden, en ensam strumpa i hans strumplåda, ett par trosor i tvättkorgen men han hade inte ringt henne eller på annat sätt hört av sig. Idag skulle hon ta något från honom som hon kunde säga att han glömt hos henne. Det var dags att vrida upp tempot i operation få tillbaka Erik men utan nycklarna var det förstört.

Utmaning 32

Ljus bländar mig. Jag tål inga typer av starkt ljus. Det gör ont i mina ögon så mycket att jag tror att de tar skada av det. Jag får fräknar av solljus och risken för hudcancer är så stor att jag kan se hur mina fläckar växer för varje sekund jag befinner mig i direkt solljus.

Utmaning 31 - Första Skrivpuff-tävlingen!

Utmaning 30

Det serverades soppa i skolmatsalen den här dagen. I lärarnas matsal var det en krämig kycklingsoppa med precis lagom mycket chili. På varje bord stod en skål limeyoghurt och ett fat med härligt nybakt nanbröd. För detta betalade varje lärare 29 kr och de fick äta så mycket de ville. Stina Larsson som var mattelärare tyckte att det var för dyrt. För tio år sedan hade lärarna fått äta samma goda mat, hur mycket de ville och utan att det kostade dem något. I elevmatsalen serverades en blaskig köttfärssoppa utan smak, yoghurt och bröd.

Strax efter lunch började lärarna på skolan må dåligt. Först insjuknade syslöjdslärarinnan Lisa med kraftiga magsmärtor och plötsligt illamående. Sedan följde resten av skolans lärare efter i rask takt. De sista timmarna var alla lärare sjuka utom svenskaläraren Erik Svensson. Han hade gjort ett undantag och åkt hem på lunchen för att kontrollera sin post. Han väntade på ett brev från en annan skola där han sökt arbete. Han hade inte fått något brev från dem den här dagen heller men han kastade i sig resterna från gårdagens middag innan han hastade tillbaka till skolan för sin första lektion efter lunch.

Han möttes av lärare som lämnade skolan i en strid ström. Men han hade sin lektion som vanligt och hans elever var ganska besvikna för att de inte fick sluta tidigt och gå hem. Mitt i lektionen knackade en civilklädd polis på hans dörr. Han fick följa med dem till polishuset och berätta ingående varför han inte ätit lunch i skolmatsalen. Det hade visat sig att soppan varit förgiftad och nu var han misstänkt för att ha förgiftat skolans alla lärare.

Han ville inte berätta om varför han åkte hem så han försökte tänka snabbt och komma på en annan anledning. Han försökte glömma att han ljög när han sa att han skulle träffa sin sambo för en trevlig lunchträff mitt i veckan. Poliserna genomskådade hans lögn och tolkade det som att han hade en förgiftad kycklingsoppa att dölja. När han till slut berättade sanningen trodde de inte på honom.

Utmaning 29

VARNING FÖR

Jag vet inte. Jag släpper den nu så hoppas jag att jag får inspiration senare.

Utmaning 28

”Din cancerdiagnos har du själv rökt dig till”, sa min dotter och ryckte på axlarna när jag berättat för henne vad läkaren sagt till mig tidigare på dagen. Jag kunde inte begripa hur hon kunde vara så kall mitt i all min oro. Jag kände ett behov av att försvara mig mot hennes hårda ord. Men jag kunde inte. Jag orkade inte bryta ihop inför henne så jag lämnade henne i köket. Jag tog min tillflykt till badrummet där jag spolade upp ett bad åt mig. Läkaren hade sagt till mig att jag borde sluta röka men att det egentligen inte spelade någon roll. Det var för sent att göra något åt min tumör och att jag bara har döden framför mig. Det var dags för mig att avsluta mina affärer och lämna min dotter åt sitt öde. Förhoppningsvis har hon lärt sig något och håller sig borta från alla typer av droger.